Det är något sjukt med världen just nu. Det pratas om fred, mänskliga rättigheter och demokrati – men det är bara tomma ord. När Ukraina angrips talar västvärlden med en enad röst om frihet och motstånd. Men när Gaza bombas till stoft, när barn dödas och människor svälter, talar man om ”balans” och ”proportioner”.

Som om vissa liv vore mer värda än andra. Och mitt i detta vågar man inte ens säga ordet folkmord. Man talar om ”svåra händelser”, ”tragiska konsekvenser” och ”humanitära katastrofer”. Som om sanningen vore för farlig för att uttalas. De som styr världen – Trump, Putin, Netanyahu, Jinping – har olika flaggor men samma instinkt: makt först, människor sen.

De pratar om säkerhet, ordning och ansvar, men menar kontroll, lydnad och profit. Och världen hukar inför detta gubbvälde. Regeringar, företagsledare och diplomater bugar sig. Man vill inte stöta sig med någon, inte riskera ett handelsavtal eller en investering. Och här hemma – i Sverige – har vi en regering som kallar det ”ansvarsfull utrikespolitik” att tiga.

Ett land som en gång stod upp för folkrätten, för solidaritet och för de små folkens rätt. Vi minns när Olof Palme vågade säga det förbjudna, när han kallade bombningarna av Hanoi för vad de var. Den rösten är tyst nu. Den har ersatts av ett språk som handlar om ”balans”, ”intressen” och ”strategier”. Under tiden växer orättvisorna.

Kapitalet flyttar obehindrat över gränserna. Vapen säljs i fredens namn. Företag exploaterar jord och människor, samtidigt som de marknadsför sig som hållbara. Det är samma gamla spel, samma gamla lögner, samma gamla män som tror att världen tillhör dem.

Det är samma gamla usla politik – mina vänner, det kallas imperialism - och vi behöver stötta alla de krafter och människor över hela världen och tillsammans reser oss mot den.

Ludwig Andréasson (S)